Metoder och tillvägagångssätt inom psykoterapi

I den här delen hittar du ett antal olika tekniker och metoder som används inom psykoterapi av licenserade terapeuter – som till exempel klientcentrerad terapi m.m. Det finns även ett flertal olika varianter av psykoterapi att bekanta sig med.

Existentiell terapi och dess användning inom psykoterapi

Existentiell terapi är ett tillvägagångssätt som starkt betonar en klients fria vilja och beslutsamhet, samtidigt som den innehåller en persons strävande efter mening som en nyckelprincip. Tillvägagångssättet betonar att varje människa kan vara självmedveten, att ångest är ett naturligt mänskligt tillstånd som alla lider av i viss utsträckning, och att varje person är helt unik – deras identitet gör sig bara helt lärd genom relationer, och människor förändras ständigt på grund av livets utvecklande natur. Existentiell terapi kan ofta betraktas som pessimistiskt, men man anser att det är ett flexibelt sätt att ta itu med livets aktuella frågor.

Ofta kan denna typ utav terapi användas i de fall där klienten var en före detta drogmissbrukare, som saknar förmågan att göra meningsfulla och autentiska val om hur de ska leva, och istället kastar bort allt för drogernas skull. Terapin försöker då att lära dem många olika känslor och mentala tillstånd såsom kärlek, hur man bryr sig om andra, kreativitet och acceptans samtidigt som det syftar till att lösa problem som depression, ilska och missbruk.

Existentiella terapier använder en rad olika tillvägagångssätt, men eftersom ansvar och frihet är så viktigt ligger dem nästan alltid i fokus som huvudteman i sessionerna – vilket föranleder en person att tänka och agera på ett positivt sätt för att ta bort tankar av negativ natur, till exempel tron att livet är baserat på tur eller att man måste anpassa sig till samhällets standards. Detta tillvägagångssätt tillåter ofta en klient att göra mer meningsfulla val och känna att de har kontroll över sitt eget liv, snarare än att låta händelser som inträffar i livet diktera hur man tänker och agerar. Det lär också en person att möta den ångest och rädsla som uppstår i respons på ett narkotikamissbruk, utan att tillåta rädslan att kontrollera handlingar eller tvinga personen att agera på ett visst sätt och istället gör dem ansvariga för att flytta sitt liv en riktning utan dessa problem.

Gestaltterapi och hur det används i psykoterapi

Gestaltterapi är en typ av terapi som utvecklades på 1940-talet av Fritz Perls, som drevs av tron att varje människa har ett sinne, kropp och själ. Det fokuserar starkt på självmedvetenhet, de nuvarande händelser som förekommer i en människas liv, och anser att negativa influenser kan förhindra självmedvetenhet samt orsaka en person ångest i livet. Det syftar till att hjälpa klienter att utveckla en unik syn på livet utifrån sina egna förhållanden snarare än de händelser som förekommer någon annanstans i världen.

Gestaltterapi har fem nyckelbegrepp; Självmedvetenhet, respekt, betoning på livserfarenheter, socialt ansvar och relationer.

Det instruerar klienterna att alltid fokusera på nuet, snarare än att dväljas i det dåtida, vilket helt och hållet avlägsnar det från det förflutna och framtiden, så att de kan se livet så klart som möjligt. I allmänhet behandlas klienterna med stor respekt och samtidigt utmaning, för att uppmuntra dem att känna sig bekväma med att öppna upp och erkänna sina brister. De uppmanas också starkt att uppleva så mycket som möjlig, på alla sätt, genom sina kroppars mentala funktioner. Det lär också klienter att de ska se alla människor på lika villkor, både i vem de är och vilka ansvarsområden de borde upprätthålla – inklusive sig själva – för att inse att alla människor är olika på alla tänkbara sätt. Slutligen anser gestaltterapi att relationer är centrala för mänsklig natur, och betraktar en person som ”hel” när den har friska relationer med sig själv och alla runt omkring dem.

Gestaltterapi levereras generellt genom många olika metoder; såsom diskussion av drömmar och uppmärksamhet på kroppsspråket hos människor runtomkring dem. Det använder sig också utav meningsfulla konversationer där man försöker fastställa hur en klient uppför sig eller tänker, för att kunna vägleda detta mot ett hälsosamt, mentalt tillstånd för klientens eget bästa.

Att bli medveten om sinne och kropp anses vara det allmänna målet.

Hur kognitiv beteendeterapi kan hjälpa till att övervinna dåliga vanor som rökning

Den kognitiva beteendeterapins tillvägagångssätt, är en typ av terapi som fokuserar mer på varför en person agerar eller reagerar på vissa stimuli och vänder sig mot att rätta till detta beteende när utlösarna hittats. En psykolog hjälper då en patient att övervinna dessa triggers, och från att känna sig som om det beteende som vanligtvis följer efter dem är helt nödvändigt– genom att ersätta beteendet med något annat.

Ett exempel på detta, i fallet med en rökare, är när en viss handling som anses vara en utlösare, leder till beslutet att ta en cigarett. Med antalet rökare i världen, finns det oändligt med triggers, men en välkänd sådan är när en rökare konsumerar någon typ av mat. När en rökare har ätit någon form utav måltid, vare sig det är en stor middag eller ett litet mellanmål vid lunch, är deras första reaktion ofta att röka en cigarett – eftersom det ses som avkopplande, och en sådan vana kan ofta göra det extremt svårt att sluta röka. Ett annat exempel är någon form utav oro eller ångest. Människor som är beroende utav cigaretter, som inte fått in nikotin i systemet under en längre period än dem är vana vid, känner sig ofta upprörda till den grad att det tas ut över andra, eller så är dem uppenbart irriterade.

Beteendeterapi försöker att vända om tankarna i hjärnan, genom att rikta känslan av att äta och sedan inte röka mot något som inte slutar med att man tar upp en cigarett– eftersom dessa ögonblick är några utav de svåraste punkterna att ta sig förbi när man försöker sluta röka. För många människor är detta svårare. Oftast kommer rökningen också att ersättas med en annan aktivitet som är bättre; en aktivitet som tar patientens tankar bort ifrån att röka och mot att använda tiden till något distraherande; som till exempel att tugga tuggummi, eftersom det utförs lika enkelt som att röka.