Psykoterapi är en plats där människor försöker förbättra sin mentala hälsa, men de är inte alltid säkra på hur de ska ta sig dit. Det är vanligt att folk frågar: “Hur hjälper det att prata?” när de överväger terapi. Problemlösning har en plats i terapin, men förändring sker på ett mycket djupare och omedvetet plan. Människor är vana vid att prata med andra för praktiska lösningar. Detta är en process som bara kan replikeras i samband med en terapeutisk allians med en utbildad professionell som en psykoterapeut.
Omedvetet förändras våra hjärnor ständigt som ett resultat av vår interaktion med andra. Människor som har haft smärtsamma relationer tidigare har betingats att förvänta sig detsamma i framtiden. För att hjärnan ska tränas om för att förvänta sig fler positiva upplevelser krävs det en ny typ av relation, till exempel en terapeutisk relation.
EN TERAPEUT SKA BARA BETALA MIG VAD SKA GÖRA, eller hur?
Det är bra att titta på hur den mänskliga hjärnan har utvecklats för att bättre förstå varför en terapeutisk relation kan vara så fördelaktig och varför råd från en självhjälpsbok inte kan ersätta det. De limbiska och neokortikala hjärnorna representerar den andra och tredje fasen av mänsklig evolution, respektive, och är ansvariga för känsloreglering och beteende, medan reptilhjärnan är ansvarig för automatisk kontroll av vitala kroppsfunktioner som andning.
Närhelst någon söker råd från en terapeut eller en vän, frågar de i huvudsak efter vad som kallas en neokortikollösning, vilket är en lösning som kan tillämpas medvetet. Det är vanligt att människor har svårt att anpassa sig till ett nytt förhållande eftersom de har haft dåliga erfarenheter tidigare som har förändrat deras limbiska hjärnor, och bara en ny typ av relation kan ändra på det.
HUR EMOTIONELLA FRÅGOR BÖRJAR I VÅR BARNDOM
Känslor är utformade för att hjälpa oss i en värld där vi är beroende av främlingars vänlighet. För att hjälpa oss att hantera den sociala världen har våra limbiska hjärnor utvecklats för att automatiskt skapa känslor som ilska och sorg, bland många andra saker. Som art är vi fasta för att bli arga när någon misshandlar oss. För att gå vidare från besvikelsen över att bli avvisad av någon vi bryr oss om behöver vi känna sorg.
Huruvida våra känslor hjälper oss att navigera i världen när vi är unga och särskilt beroende av andra är dock starkt beroende av hur andra människor – särskilt våra föräldrar – reagerar på dem. Orättvisa eller nedslående upplevelser kan få barn att bli arga, och om de blir straffade för att göra det kan de komma att associera ilska med smärta. Eftersom deras hjärnor har tränats av sin sociala miljö att förvänta sig att ilska ska skada snarare än hjälpa, kan de istället uppleva ångest över att ha ilska vid tider av orättvis behandling eller besvikelse. Men genom att försöka skydda dem från straff, orsakar deras limbiska system faktiskt mer känslomässig smärta genom att göra dem oroliga. I nya relationer (vänskap, romantiska relationer) kan detta vara särskilt problematiskt eftersom tidigare upplevelser fortfarande kan orsaka oro och hämma uttrycket av en känsla som ilska, även om det inte finns några kostnader förknippade med det.
Psykoterapi är ett kraftfullt verktyg för omträning av hjärnan.
Om du någonsin har känt dig orolig eller undertryckt dina känslor på grund av dina tidigare erfarenheter, kan psykoterapi hjälpa dig att träna om ditt limbiska system så att du inte längre förväntar dig negativa reaktioner när du uttrycker vissa känslor. Detta beror delvis på att parametrarna för psykoterapi återskapar den typ av relation där en person först tvingades att undertrycka sina känslor: en relation där de är beroende av en annan person för att tillfredsställa sina behov.
Emotionell flexibilitet och egenmakt kan återställas genom en effektiv terapiförlopp. Detta ger patienten mer kontroll över sina relationer.
Eftersom många människor som söker hjälp för sina problem kommer till terapi och förväntar sig en medveten, rationell lösning, är uppgiften att möta alla deras behov lika skrämmande för en psykoterapeut som för alla föräldrar som tar hand om ett barn. I terapi efterfrågas och besvaras känslor som besvikelse, ilska och sorg av terapeuten på ett sätt som gör att patienten kan läka och må bättre. Eftersom dessa känslomässiga upplevelser kan ha straffats som barn, kan en terapeut istället aktivt värva, utforska och normalisera sina klienters känslor. Detta hjälper till att koppla om det limbiska systemet så att negativa känslor inte längre förknippas med straff. Personen blir mer kapabel att tolerera och uttrycka sina känslor som ett resultat av denna omedvetet förekommande frikoppling.
LYCKAS SOM VUXEN I DAGENS VÄRLD
En persons nivå av ångest minskar naturligt eftersom deras sinne inte längre behöver kämpa mot sina naturliga känslomässiga impulser. Dessutom För att lindra symtomen har denna procedur den extra fördelen att den återställer en persons förmåga att använda sina känslor konstruktivt för det avsedda syftet – för att hjälpa till i sociala interaktioner. När vi är programmerade att tro att vi måste tolerera misshandel av andra eller att vi inte kan visa andra när vi har ont och är i behov av vård, är det svårt att trivas i relationer. I vuxen ålder är detta vanligtvis inte längre fallet, men våra tidiga erfarenheter kan omedvetet få dessa underliggande föreställningar att kännas sanna.
Emotionell flexibilitet och egenmakt kan återställas genom en effektiv terapiförlopp. Detta ger patienten mer kontroll över sina relationer. Som ett resultat av detta verkar personer som har genomgått terapi ha mindre aktivitet i de områden av hjärnan som är kopplade till negativa känslor. När du pratar med en skicklig och medkännande terapeut, kommer du att upptäcka att det hjälper mycket att prata.
